Större än stört!

Nog för att vi varit i Tokyo...& nog för att man hört att L.A. skulle rymma vår svenska lilla befolkning & lite till...men storleken på det här stället går fortfarande inte att föreställa sig! Hjälpte föga mycket att vi la ner en timme eller två för att hitta någonstans centralt att bo, när bilen verkligen är din enda vettiga "kommunikation". I morse skulle vi ta oss en solfrossar dag i Santa Monica & Venice Beach. Dessa ställen ligger längs kusten i "samma ände på stan" som vi bor. Denna resa var dock som att köra närmare en timme längs Sveavägen, utan att faktiskt ha några som helst problem med själva trafiken. Man tror att man kört för långt & fel, när man i själva verket är "halfway there". I skrivande stund sitter jag & skrattar lite åt det väntade kvällen. Då ska Robin & tjejerna förmodligen köras till...typ (motsvarande Nynäshamn), för att ta öl/drink på den planerade krogen :D Den fullkomligt vettlösa gränsen på 0,8 för rattfylleri, börjar på något sjukt sätt bli aningen förstålig.



Hatten på!

City of angels

Vad mer kan man önska? Jag sitter med vinden i håret (eller åtminstone så pumpar AC:n på i "Windy enough to blow your tupé off"-läge), Therese knä skaver i ryggen samtidigt som Tanja korkar upp 1,5 litersflaskan med piratsprit och Magnus sitter bakom ratten med en look som skulle få vilken gringo som helst slita sitt hår i avundsjuka och allt bara faller på plats. Vi glider längs med route 1, även kallad "Pacific coast highway", samtidigt som Latin Kings spelas på stereon med basen i botten och någonstans i bakgrunden kan man urskilja orden "en vänster, en vänster, en vänster och slutligen en höger".. Stämningen är på topp och ikväll kommer vi att nå L.A!!

Vägen har varit kantad av upplevelser som bland annat Hearst castle, en skatt dold i de kaliforniska bergen och Motel6, där polisbilar och prostitutionshärvor avlöser varandra på löpande band samt mycket mycket mer..

USA, landet där drömmar blir verklighet och hamburgarna verkligen är hamburgare är som min vän Clas-Magnus skulle säga "bara härligt". Fy fan vad taggad jag är inför morgondagens första tur genom Los Angeles där spriten kostar en femma, "8-17" är en fingervisning för när man bör ligga på stranden och surfingproffs är en högt aktad egenskap i CV:t. Cowabunga!



Hatten på!

Split here comes the tits!

Göm era män, lås in spriten, håll för öronen på era barn och om du inte vill mista livet ser du för fan till att ha den senaste toppen från Donna karan i lager när den efterfrågas för nu är dem här... Jag pratar självklart om de läkarspritförtärande, penisbeundrande, svordomsälskande shopchicksen Tanja och Therese. Detta kan vara den största katastrof som träffat San Francisco sedan jordbävningen och den efterföljande branden 1906.

Magnus och jag har tillsammans, under dessa månader på resande fot, byggt upp en tillvaro som nu totalt ställts på ända. Vår hälsosamma diet bestående av nudlar och morötter har förvandlats till "Superdeluxe bellybuster" hamburgare marinerade i valfett toppad med smörkokad bacon, spritkonsumptionen quadruplats och fraser som "min vän" och "Godmorgon! Vad ska vi göra idag" har ersatts med "shut up skanky ho" och "ditt jävla slappanus! Låt mig sova ett tag till för i helvete eller så kommer jag köra min näve så långt ner i halsen på dig att du skiter lösnaglar i en vecka framöver".

Kvällningen rör sig sakta men säkert närmre här i San Fran och jag sneglar över mot Magnus som ligger i sängen bredvid mig.. Jag ser på honom att han tänker samma sak som jag, "kommer de andetag vi tar innan vi sluter våra ögon ikväll att bli våra sista". Jag svarar honom med en blick som säger "Magnus, jag är ledsen men jag vet faktiskt inte". En tår faller från hans kind och vi drar gemensamt upp täcket högre så att det täcker allt utom våra rynkade pannor.

Detta till trots är vi glada för deras sällskap och om inte annat är det en spännande och fartfylld framtid som väntar oss. Vi hälsar er härmed varmt välkomna ni änglar från Sverige!



Hatten på!

Vår efterlängtade lilla baseball

Somliga stunder i livet kan flöda av lycka!



Hatten på!

På plats i regnbågsstaden!

Eftersom Fredrik stämplat mig för att bara vara den... som enbart "skriver om stjärten", så känner jag mig givetvis skyldig att avrapportera igen. Efter många om & timslånga (flyg)men så är vi alltså på plats i självaste huvudstaden, där många av stadens gator pryds av regnbågs-flaggen! Måste säga att det faktiskt är ganska trevligt att bli bemött/tagen för att vara homosexuell. Det är liksom något väldigt speciellt, vänligt & härligt med/i den halvt feminina tonen. Efter att fått ett litet sexigt "em-humm" när man frågat efter koden till Starbucks-toaletten, så började vi fråga oss hur vi kunde aklimatisera oss ännu mer? Varför inte sätta hatten på sne & dricka ett glas gratis vin på konst-ataljén!
We´re "in the land of the free" & känner oss ganska öppna & San Franciscade!



Hatten på!

Japaner, japaner... Överallt japaner!

Det har nu blivit dags att lämna detta underliga land fyllt med japaner i alla sorters olika storlekar och former. Man passerar dem dagligen på gatan och kan inte låta bli att undra: "Vart är de på väg? Vilka är dessa stressade, glada, extremt hövliga och vackra människor egentligen?". Därför tog jag och Magnus beslutet att lära känna en del av dem lite bättre.

Ai Lai Kpeing


Be pink, eat pink, smell pink and live in pink är Ai´s filosofi. Ai är en helt vanlig flicka i 17-års åldern som gillar hästar, pojkar, skollov men framförallt "pink" (rosa).

Ta Fgai


Denne hårding är högt uppsatt ledare inom den japanska maffian, Yakuzan. På bilden ser vi hur han precis stulit en skolflickas handväska för att sedan helt oberörd tända en cigg och sätta sig och onanera i parken. Ingenting bekommer den här mannen, inte ens det faktum att skolflickans "Hello-Kitty"-block med dagens matematikanteckningar ligger kvar i väskan och att hon nu aldrig kommer att lära sig 3:ans gångertabell.

Smai-Ling


"Titta vilken fin brunblå australiensisk svala jag gjort" var de första orden som Smai-Ling yttrade samtidigt som hon höll upp en origamiros när vi träffade henne en solig dag i Kyoto. Smai-Ling är färblind dyslektiker. Detta handikapp blir extra påtagligt när hon, i veckorna, undervisar i ämnet "japansk litteratur och bildkunskap" på Tokyo universitet.

Zou Qut

Zou Qut är en 40 årig börsmäklare från norra Japan. Hennes diet bestående av grönt te samt "japan-mix" i kombination med tre pass babysim i veckan håller henne ung och fräsch. Zou är för närvarande singel och säger själv att det kan bero på hennes orimligt höga krav på en eventuell partner. Han skall ha fått hår, tappat alla mjölktänder samt vara inter-inkontinent, d.v.s. varken vara ung eller gammal nog för att använda blöja.

Meewan Tyangboitoi


Varje dag går Meewan Tyangboitoi till parken. Där sitter hon i flera timmar och mumsar på en risboll samtidigt som hon ropar sexistiska kommentarer till förbipasserande män. Ingen vet varför. Vissa tror att det beror på att Meewan är hungrig och kåt medan Hokkaidos institut för icke skrivkunniga och onödigt vetande har en intressantare teori.. Denna har de dock inte lyckats sätta på pränt och kan därför inte publiceras i bloggen.

Ye-Mei Leengon


Ye-Mei påbörjade sin karriär som Jedi-riddare när han bara var fyra år gammal. Det förutspåddes att han skulle bli den allra mäktigaste Jedi-riddare som världen skådat och att han skulle vara den som återförde balans till "kraften". Efter jedi-riddarnas årliga företagsfest dock, när Ye-Mei hade druckit alldeles för mycket Saké och kallat Yoda för en "grön, fulare vingmutterversion av E.T" dalade hans karriär snabbt. Han går numer omkring på Hiroshimas gator och dirigerar trafik med sitt lasersvärd.

Sayonara Nihon

Hatten på!

Mors dag

Eftersom det idag är mors dag i Sverige tänkte vi ta tillfället i akt att ära våra mammor i detta blogginlägg.
Två kvinnor så starka och vackra.
Två kvinnor så kloka och sympatiska.
Två kvinnor så roliga och knäppa.
Två kvinnor som i många år stått ut med oss, ohängda slynglar som vi är, och aldrig slutat älskat oss. Vi har därför aldrig slutat älska er.
Grattis på mors dag mamma Palmqvist och mamma Kindlund! Ni är bäst!



Hatten på!