Jag har nog aldrig upplevt en märkligare känsla i mitt liv.
När jag igår kväll vred om nyckeln till det som var mitt...öhm.. "forna hem", för över 4,5 månader sen, så stannade tiden. De enda ord som jag kan använda för att beskriva det hela, är att det känns så sjukt konstigt att komma hem!
Okey, den äldsta kissen satt mest & gäspa som att inget hade hänt :D.. & den andra skuttade fram & sa "Tja ba! de var länge sen"....men skuttade sen vidare till matskålen!!!
Förhållandevis så kanske inte 4,5 månader är såååå lång tid. Speciellt när man vet flertalet vänner som varit borta i år & livstid... Men, efter att ha vant sig vid att hela tiden avverka mil efter mil, efter mil...så känns ändå denna tillvaro, som evigheter sen.
Antar dock att det är nu som livet börjar om... än en gång, även om det nog kan ta ett tag att "ställa om".
Förhoppningsvis blir det lite fler hatt-bravader men för denna gång:
Tack till alla som följt oss! Er närvaro har värmt oss!
/ Mange
lördag 17 juli 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Robin - vi ses på måndag ;) Välkommen hem!
SvaraRaderaSpannande!!! Vad hander nu??
SvaraRadera