söndag 30 maj 2010

Mors dag

Eftersom det idag är mors dag i Sverige tänkte vi ta tillfället i akt att ära våra mammor i detta blogginlägg.
Två kvinnor så starka och vackra.
Två kvinnor så kloka och sympatiska.
Två kvinnor så roliga och knäppa.
Två kvinnor som i många år stått ut med oss, ohängda slynglar som vi är, och aldrig slutat älskat oss. Vi har därför aldrig slutat älska er.
Grattis på mors dag mamma Palmqvist och mamma Kindlund! Ni är bäst!



Hatten på!

tisdag 25 maj 2010

Var gömmer sig hattifnattarna?!!

Följande film är producerad med inspiration från ett av de vinnande bidragen i blogg-tävlingen!



KLICKA FÖR ATT SPELA!!!

Hatten på!

lördag 22 maj 2010

Clash of the titans

Spänningen i luften är så påtaglig att man skulle kunna skära den med kniv. Lugnet före stormen råder och intensiva blickar riktas mot arenans mitt. Snart kommer det. Ögonblicket alla väntat på. Ögonblicket då de till synes ganska klumpiga 150 kg, stringtrosebärande japanska männen förvandlas till snabba, effektiva mördarmaskiner. Jag pratar förstås om Sumobrottning.

Kablam! Matchen är igång. Vifta, vifta, vifta! Dansk skalle i magen. Men vad gör han? Helt plötsligt står den ena av de två och gör kalsongrycket på den andre!? Mycket osportsligt anser jag men publiken jublar som aldrig förr och domaren gör visst ingenting åt saken så jag antar att det är en del av spelet. Pust! Fräs! Vad händer nu? Båda två står stilla och kramas mitt i ringen. Ingen av brottarna visar någon vilja att ta initiativ till offensiv utan ser ut att trivas bra i famnen på varandra. I samma ögonblick som jag tänker detta kör de igång igen. Gawwh! Shazoom! Knuff, tryck, grepp och kast!! Publiken jublar..

Segrande står endast en av de båda männen kvar i ringen medan den andra, med moloken min, lämnar stadion. Denna match var över på 12 sekunder. En match som varade långt över snittet.

Sumo var helt jävla asgrymt! Och för att göra det ännu bättre har man i Japan inga regleringar för "B.Y.O." vilket innebar att det var fritt fram för medhavd alkohol att entra området. Hur bra är inte det?!



Hatten på!

fredag 21 maj 2010

You´ve got maid

Att gå på café är inte svårt och sällan generande. Att gå på maid café är en helt annan femma. Vid inträde blir man given titeln "master", vilket känns märkligt, och de kvinnliga anställda ställer sig helt till ditt förfogande. Efter att man placerats vid ett bord tillhandahålls man en lapp med regler och förklaringar för att vistelsen ska bli så smidig som möjligt och efter att dessa ögnats igenom är det dags att börja beställa. Varje sak i menyn ackompanjeras av någon form av tjänst. Beställer man exempelvis någonting från prisklassen "billigare" får man nöja sig med en enklare magisk ramsa vid serveringstillfället medan en tre rätters meny kan belönas med ett sångframträdande av valfri maid eller en möjlighet att spela spel med dem. Efter en omtumlande timme lämnar jag och Magnus Mai-dreamin, som det hette, inte helt säkra på vad vi varit med om och om det var riktigt bra eller bara väldigt konstigt. Jaja om inte annat så är det i alla fall japanskt.

Mycket ska man hinna vara med om innan man dör..



Hatten på!

torsdag 20 maj 2010

dU yUU spikU IngrishU?

Kommer du ihåg den gången du letade efter tax-free shopen på Vikinglines Cinderella men gick vänster vid bollhavet istället för höger? Du hamnade då istället på "Fun club", raggades upp av en skäggig finländare/finländska, bjöds på mintuu till den grad att framtida tandborstning helt kan bortrationaliseras, tvingades ställa upp på karaoke och bestämde dig, i ett ögonblick av komplett hybris, för att sjunga Britney Spears "Toxic", blev utkastad efter att du onykter som aldrig förr ställt dig på bardisken och dansat line dance, utanför blev du uppraggad av en ännu skäggigare finländare/finländska, följde med ner till dennes hytt för att nästa morgon vakna upp med sprängande huvudvärk, skavsår i stjärten och en klamydiakoloni i munnen?

Vi har alla varit där men hela detta spektakel hade lätt kunnat undvikas om man hade frågat någon bättre vetandes efter vägen till tax-freen istället för att chansa. Detta blogginlägg kommer alltså, som ni säkert redan förstod efter inledningen, handla om kommunikationen och är det första vinnande bidraget i bloggtävlingen som kommer publiceras. Bidraget inskickat av Micke Palmqvist.

Vi talar engelska, försöker ibland med spanska, letar japanska fraser i vårt ficklexikon och pekar oss blåa i ansiktet i vår pekbok men ingenting fungerar. Engelska talas i regel inte förutom i de mest turisttäta områden och ofta inte ens där. Sedan är det så att även om någon kan prata lite engelska så har japanerna utvecklat en egen "dialekt" som ytterligare försvårar kommunikationsflödet. Eftersom japanskan endast innehåller 5 vokaler (egentligen 6 men y uttalas som i eller j), inga V eller L, och på grund av problem att uttala isolerade konsonanter som har att göra med hur de bygger upp stavelser, får detta konsekvenser när de talar engelska. "I cant run very quickly because you are standing on my foot" skulle låta ungefär "Ai cantU runnU RerU quikkRu bikozU yUU arU standingU onU majU fUtU". Då tänker ni säkert såhär "jamen, vaddå? Ni fattar ju fortfarande vad de menar" och visst är det så, vi förstår men tvärtom blir det problem.

Trött och sliten efter en hel dags cyklande rullar vi in i Shimitzu och har ingen aning om var vi kommer att vila våra utmattade ben för kvällen. Jag springer in på någonting som ser ut som ett gästhus (eftersom jag inte kan läsa de japanska tecknen som pryder husfasaden) men i själva verket var en sushi-restuarang. Hursomhelst frågar jag ägaren, på engelska, om det finns ett "Hotel" i närheten. Han stirrar på mig i tystnad. Jag gör ett nytt försök. Återigen möts min fråga av samma stirrande blick fast denna gång med tillägget besvärat rynkade ögonbryn. "You know?! Hotel? Sleep...?" piper jag fram. Samtidigt som jag säger detta tiltar jag lätt på huvdet och sluter ögonen varpå gubben lyser upp och utbrister "Aaaah! Hotel-U!?". Kort därefter lämnar jag restaurangen med en karta som visar var närmsta hotell ligger. Suck... Glad men smått irriterad berättar jag för Magnus vad som hänt. Han skrattar och håller med om att det hela är mycket märkligt. "Hotel" var helt oförståeligt men "hotel-U", det gick bra det.

Andra exempel på när kommunikationen brustit:

När menyn endast är på japanska. Då får man blunda och peka och hoppas på det bästa. Detta har resulterat i flertalet oätbara måltider men ibland har vi hittat rätt.

När vi efterfrågade geishor och geishaframträdanden hos vårt vandrarhem fick vi tillbaka en busig/generad blick samt frågan "Do you want to meet beatiful geisha girl?" Jag misstänker att de misstänkte att vi ville någonting annat än bara titta.

När man ska göra saker som ex. bada Onsen. Dessa tillfällen brukar sluta med att vi båda står och tävlar med vår japanska motpart om vem som kan se mest oförstående och korkad ut. Detta håller på fram till dess att vi tvingar fram ett förstående leende och sedan snabbt lämnar platsen.

När man inte förstår seder och kultur i landet. Ex. på detta var när Magnus beställde ett glas "red wine". Uppenbarligen skulle han sagt reddU wainU eftersom han istället för rödvin fick en så kallad "Red eye". Tydligen en ganska vanlig drink i Japan som är en blandning mellan öl och tomatjuice. Inte särskilt smickrande smak enligt Magnus.

Efter att ha varit här i nästan en och en halv månad har man adapterat sig till det japanska språk-klimatet. Vi vet numer när det är dags att lägga till extra vokaler i ord och när det är bäst att sonika använda sig av kroppsspråk eller bara nicka och se glada ut. Märkligt nog fungerar det och japanerna har accepterat oss som "Wanu ofU therU onU".

Oj, långt inlägg blev det. Ganska passande kanske i och för sig med tanke på ämnet som berörts?



Hatten på!

fredag 14 maj 2010

Miyajima

Vem hade kunnat tro att en liten ö några kilometer utanför Hiroshima skulle bli den vändpunkt vi väntat på?
Vi visste inte riktigt vad som väntade när vi tidigt en fredag morgon klev upp för att påbörja den dagstur som skulle ta oss till en plats där bekymmer och inre oro endast är tomma ord. Miyajima som för Japanerna är helig, vilket symboliseras av den enorma 16 meters torii (porten) som i vattnet utanför ön vakar över invånarna, är lika vacker som nyfunnen kärlek och jag kan inte annat än att älska denna naturjuvel.



Upp för linbanan, solen skiner, vattenfall dånar, trappsteg efter trappsteg tar vi oss upp för Mt Misen och någonstans på vägen känner jag hur någonting håller på att hända. All den tomhet och hemlängtan jag tidigare känt försvinner och ersätts med fjärilar, sjungande fåglar och värme. Jag känner hur den energi jag inte haft långsamt återvänder och när vi väl når toppen är det som att jag skulle kunna fortsätta klättra i evigheter! Jag vänder mig mot Magnus och ser att även han har en annan glöd i blicken än tidigare.
Härligt tänker jag, tittar upp i skyn och tar en klunk vatten från min medhavda vattenflaska.
We are back!



Hatten på!

tisdag 11 maj 2010

Vad finns det mer?

När alla tempel är besökta, Sushi och Teriyaki har blivit vardag, Asahi smakar som vilken öl som helst och Kanji praktiskt taget blivit hemspråk, vad finns det då kvar?

Efter att ha tillbringat nästan två veckor i Kyoto och mest drönat omkring måste jag säga att luften tillfälligt har gått ur en.
Man börjar tänka på saker man saknar som vällagad mat, bekanta ansikten och allehanda ting som definierar ordet "hem". Det är absolut inga problem att fylla dagarna med promenader, besök i spelarkader och något enstaka samtal med personer man träffar. Detta kan ibland dock kännas som tafatta försök att rättfärdiga fortsatt resande, eller åtminstone som ett substitut för verkligheten.
För att råda bot på detta har de båda vagabonderna nu börjat röra på sig och framöver kommer kortare dagsturer på cyklar att ersättas med längre resor på tåg till nya platser och nya spännande äventyr.
Ovan kan kanske låta väl dystert för ett par grabbar som har fått en chans att göra någonting fantastiskt men det råder inga tvivel i mitt hjärta om att detta endast är en tillfällig svacka och vi åter kommer finna den genuina glädje vi hade med oss i packningen i början på mars. Så därför ber jag nu om att få omfrasera frågan som ställdes i bloggrubriken och med detta hitta ny inspiration en regnig tisdagskväll i Osaka: "Hur många öl är egentligen ok att dricka en vardagkväll?"



Hatten på!

söndag 9 maj 2010

Och vinnarna är....

.. Micke Palmqvist och Tanja Olsson!!

Ni har vunnit varsin tvättäkta kaffe/te termos från Starbucks Kyoto! Mycket praktiskt att ha i bilen på väg till jobbet eller när man helt enkelt vill gå omkring på stan och se extra posh ut bland övriga trista take away muggar.



Vi vill samtidigt passa på att tacka övriga deltagare för många inspirerande bidrag till bloggen. Jag skulle inte bli förvånad om flertalet dyker upp i sådetkangånärhattenärpå under resans gång.

Tack!

Hatten på!

fredag 7 maj 2010

Bloggtävling!!! Sista chansen!

Hej igen allihop!
Idag är det sista chansen att lämna in ett bidrag och vara med och tävla om fin fina priser i vår bloggtävling.
På lördag morgon kommer jag och Magnus att samla ihop alla bidrag, stänga in oss i ett rum, och diskutera vem som blir den lycklige. Vi kommer kort därefter presentera vårt beslut i ytterligare en blogg.
Så gnugga tankeknölarna, sug i er ett glas vin eller två och ta nu den här sista möjligheten att påverka vad som händer på "sådetkangånärhattenärpå".
Lycka till!

Hatten på!

onsdag 5 maj 2010

Hon..

Mina ben börjar darra när hon nu är så nära att jag nästan kan röra vid henne. Hon är allt jag någonsin drömt om, en perfekt kreation i sin oblyga nakenhet.
Graciöst placerar hon sin höft i min något välvda hand och instinktivt greppar jag tag hårdare och för henne i en mjuk men bestämd rörelse mot mitt bultande bröst. Hon är kall. Men inte på ett obehagligt sätt utan mer som en svalkande bris en het sommardag.
En hint av vanilj avslöjas bakom det komplext angenäma mönster av dofter som är hennes arom och jag kan snart inte stå emot längre.
Jag vill ha henne. Vara hennes allt och hon mitt i ett ögonblick av fullkomlig extas. Min tunga dansar försiktigt över hennes kurviga kropp och jag känner hur jag snart kommer att explodera..
Hon är Afrodite..
Hon är Venus..
Hon är två skopor glass från Baskin Robbins!


(På bilden: Love Potion 31 och Jamoca Almond Fudge)

Hatten på!