Mr. Ken Korkort

Tydligen så är det svenska körkortet inte alls lika lättläst och enkelt utformat som den australiensiska kängurujägarlicensen vilket för in oss på bloggrubriken. När vi senast checkade in på ett vandrarhem fick jag namnet Mr. Ken Korkort. Detta efter att jag lämnat fram mitt körkort (korkort) till personen i receptionen. Namn är helt klart inte det lättaste för invånarna här vilket har gjort sig påmint flertalet gånger. Jag har blivit kallad saker som Robyn Palnqjis och Ken Korkort medan Magnus har fått dras med titlar som Magnums Kimblumb m.fl. och då har vi ändå bokstaverat våra namn?!
Ganska kul tycker vi och är tacksamma för dessa små fnissögonblick som "the Aussies" bjuder på.


Hatten på!

Reborn in Melbourne

Ni vet hur man kan uppbringa energi man egentligen inte har för att göra saker så länge man vet att det någonstans inom en snar framtid väntar en stunds ordentlig rekreation? Den stunden har precis kommit..
För ca en vecka sedan kopplade kroppen om till energireserven och dagarna har sedan dess förflutit som ett oskarpt bildspel, man har liksom varit där men inte riktigt sett allting klart. Så mycket vet jag i alla fall att vi har seglat bland Whitsunday-öarna, skaffat vänner som ger oss fri lejd till Storbritannien, Holland, Danmark och Taiwan och sist men inte minst dykt i det stora barriärrevet.
Igår flög vi från Cairns uppe i norr till Melbourne i Söder och den känsla som sköljde över en när man klev av planet var av sorten behaglig. Det enda mål vi hade satt upp med vistelsen i australiens näst största stad var att få sig en god natts sömn, vilket vi också klarade av utan anmärkning. Vid 20-tiden igår kväll hade jag kastat in handduken och Magnus var inte sen att följa mitt exempel.
Klockan är nu 11:30. Hyfsat nyvakna sitter vi på ett café, dricker latte, och har precis tagit reda på var någonstans man kan hyra bil billigt. Detta för att vi i eftermiddag styr kosan mot det som kallas "Great ocean road", en 25 mil lång väg längs med sydkusten som sägs vara ögongodis av allra finaste sort. Det blir en 3-4 dagar lång resa där vi tillåter oss att vila och smälta allt som hänt under resans första etapp. Kanske skapa plats i huvudet för nya intryck och byta skinn inför vistelsen i Japan. Födas på nytt helt enkelt!

(In this picture: Maiken, the product of the unholy union between Daniel Bäckström and Anni Bernhard)

Hatten på!

Bildarkiv up to date!

Rubriken talar för sig själv! Ta en titt!

Captains (b)log

Har man inte sett Star trek någon gång i sitt liv kan följande blogginlägg verka märkligt och kanske lite svårläst. Har man däremot full koll på Captain Kirk, Enterprise och dess besättning bör man kunna ta sig igenom texten obehindrat. Dock innebär det senare att man är en mega nerd, precis som jag själv.

Captains log, stardate 2010-03-20 kl. 11:00

Idag landsteg vi på den ännu outforskade sandön i Austral-nebulosans östra regioner. Den gyllengula sandiga ytan som på avstånd påminner om en perfekt tillredd frasvåffla har också givit ön dess namn, Fraser Island.

Captains log, stardate 2010-03-20 kl. 16:00
Precis när expeditionen började kännas meningslös och den tidigare entusiastiska skaran på åtta personer börjat tappa tålamodet kom dagens första genombrott, närkontakt med en någorlunda intelligent livsform. Han presenterade sig genom att slicka sig själv i skrevet och skälla fram ordet "Dingo".

Captains log, stardate 2010-03-20 kl. 19:00

En av Fraser islands två solar har redan gått ned och skymningen håller nu på att lägga sig som en slöja över över landskapet. Vi har precis slagit läger i en avskild vik. Besättningen är trött och hungring. Kvällens meny består av manet på sjögräsbädd. En rymdpizza på USS Enterprise hade inte suttit helt fel nu.

Captains log, stardate 2010-03-20 kl. 23:15

Expedition har har tagit en oväntad vändning. Styrman Magnus kom, efter ett besök på toaletten, tillbaka till lägret och rapporterade att vi inte var den enda intergalaktiska besättningen i området. Den nyupptäckta gruppen såg ut precis som vi men talade ett, för Magnus, helt främmande språk. Han försökte på alla sätt han kunde komma på kommunicera med nykomlingarna men fick bara följande fras till svar: "Sorry mate, we can´t understand you. We are english you see". Denna art måste utforskas närmre! utbrast Magnus och bjöd upp till dans!

Captains log, stardate 2010-03-21 kl. 07:00
Efter en hel natts "kulturutbyte" med det folkslag vi kommit att känna som engelsmän lämnar vi nu lägret och fortsätter med vårt uppdrag.

Captains log, stardate 2010-03-21 kl. 13:00

Landskapet är vackert och man kan lätt bli lurad att tro att denna outforskade pärla inte hyser några faror. Detta är dock inte sant. Tigerhajar lurar i vattnen, bitchflies härskar vid småsjöar, dödliga maneter pryder stränderna och varje sanddyn agerar kamouflage åt den värsta av dem alla, den brunbrände turisten.

Captains log, stardate 2010-03-21 kl. 15:00
Ett hav av guld! Den här platsen är bortom mina allra vildaste fantasier!

Captains log, stardate 2010-03-21 kl. 18:00
Återigen faller mörkret. Vi är vilse.

Captains logg, stardate 2010-03-21 kl. 18:01
Hjälp!! Vi kommer allihop att dö, eller ännu värre bli tvungna att tillbringa natten där det inte finns en riktig toalett och dusch!!

Captains log, stardate 2010-03-21 kl. 18:05
Puh.. fortfarande vid liv. Vi hittade ett vandrarhem. Ön var tydligen inte så outforskad som vi tidigare trott.

Captains log, stardate 2010-03-22 kl. 01:00
Besättningen ligger och sover. Själv har jag tillbringat kvällen med att dokumentera den koloni av olika djur som lever i och omkring min säng. Jag är än så länge uppe i 21 olika arter bacillusker, åtminstone ett tiotal olika insektstyper och i alla fall en byxorm.

Captains log, stardate 2010-03-22 kl. 09:00
Vi lämnar vandrarhemmet och planerar för färden tillbaka till moderskeppet. Denna expedition är snart över.

Captains log, stardate 2010-03-22 kl. 13:00
Space, the final frontier. Så mycket att upptäcka på så lite tid. Expeditionen är över och vi riktar nu vår uppmärksamhet mot nästa stopp, the Whitsunday Islands.

Beam us up Scotty!

/Robin & Magnus

100-tals bilder säger mer än 100 000-tals ord..?

För er som kanske inte har tillgång till facebook så har vi nu lyckats fixa ett litet bildarkiv till bloggen och länken kommer finnas tillgänglig här ovan. Då man i Australien fortfarande verkar använda sig av 56k-modem, så beräknas dock uppladdningen av bilder vara i fas lagom till våren 2013 :( men vi laddar fortast möjligt.

Mange & Robin

Snipp snapp snut så var snusen slut

Inget snus på över 100 timmar nu! How do you like them apples!!?

Gagaju!?

07.00 är klockan och det är knappt att de första solstrålarna träffat den australiensiska landmassan när jag förmår mig att slå upp ögonen för att möta dagen. Jag ligger kvar en stund och vilar huvudet på den pocketbok som fått agera kudde, stirrar upp i tälttaket, och drömmer mig bort till en varm dusch och en stor skön säng. Bredvid mig gör Magnus en kommandorullning och intar positionen som storsked, jag ber till gud att det inte är någont annat än en gren som ligger skapar obehag för min ländrygg. Utanför hörs ett par morgonpigga fötter springandes mellan eucalyptusträden. De stannar upp. För ett ögonblick är det som om tid och rum upphör att existera och total tystnad råder. Tystnaden blir dock kortvarig och bryts av ett dånande "Bzzzzzz" följt av ett "Helvetes jävla mosqui... AAARRGHGHGHhh!!". Another one bites the dust tänker jag och inhalerar en halv flaska insect repellent medan Magnus ligger bredvid och mumlar någonting om brudar. Grenen skaver till lite extra i ryggen...
Vi har alltså varit ute i djungeln på Gagaju Bush-Camp. Detta har varit en myggig, regnig, solig, jobbig, rolig, kylig, svettig, spindlig, smutsig men framförallt social och trevlig upplevelse. Många nya vänner har träffats dessa dagar!

Hatten på!
/Robin och Magnus

Pojken och havet

Ur musikproducenten Robins skugga föddes en ny talang. Hans första film skildrar en liten pojkes kärlek till det stora havet. Med nomineringar som "Årets film", "Bästa regi" och "Bästa manliga huvudrollsinnehavare" har den skapat sig en plats i alla filmälskares hjärtan.

Copyright - Magnus "Tarantino" Kindlund

Livet, döden och vänstertrafik..

Många pratar om att man ska vara försiktig när man åker till Australien med tanke på alla dödligt giftiga insekter och ormar som lever i den Australiensiska outbacken. Det ingen nämner är det som ändå måste vara den största dödsorsaken bland turister som irrar omkring på den stora ön, vänstertrafik!
De flesta är sedan barnsben hårt programmerade att först titta åt vänster när vi ska korsa en gata vilket gjort sig påmint flera gånger sedan vi kom hit. Man är precis på väg att ta det första steget från den säkra trottoaren ut på vägen, när en varnande röst i äkta Clint Eastwood-anda säger: "Take that step if you are feeling lucky. Well do you punk?". Eftersom ingen tjafsar med Clint Eastwood tar man kvickt ett steg tillbaka varpå en bil kommer i 60 knyck från fel håll och blåser förbi. Phew.. tur att man har Clintan!
Jag skulle väl inte vilja gå så långt som att säga att vi p.g.a. vänstertrafiken haft en nära döden upplevelse eller nåt sånt men åtminstone en "inte så nära döden men ändå skrämmande" upplevelse.
När man tänker på döden börjar man även oundvikligt tänka på livet. Vad är meningen med livet? Här i Byron bay verkar meningen med livet vara att ha en hydda någonstans inte för långt ifrån stranden, surfing och tillräckligt med pengar för att någon gång ibland supa sig full på "Goon" (billigt australiensiskt vin). Hemma i Stockholm kommer man närmre svaret på frågan om man har ett hyfsat jobb, någon man håller kär, en volvo och ett barn eller två (barn kan bytas ut mot valfri gnagare eller ras ur hundsläktet). Vad är då möjligheterna för oss som står någonstans mitt emellan? De som har Volvo men ingen som de håller kär eller de som kan Surfa men inte lyckats samla tillräckligt med slantar för en pava "Goon"? I boken "Liftarens guide till galaxen" beskrivs meningen med livet som följer: The answer to the question of life, the universe and everything is 42, unfortunately the ultimate question itself is still unknown. För mig och Magnus är frågan hur många sekunder man bör tänka efter innan man korsar gatan. Även om det kanske inte är frågan till svaret på meningen med livet så håller den oss vid liv vilket är en jäkla bra start i alla fall!

Hatten på!
/Robin & Magnus

Glimtar av Oceanien

Då jag många gånger finner att uttrycket "En bild säger mer än tusen ord" stämmer, blir dagens blogginlägg fattigt på text men desto rikare på bilder.


"Magnus glädje över att ha hittat operahuset i Sydney blev inte långvarig då han insåg att biljetterna till premiärföreställningen av Roy och Rogers "Macken" redan sålt slut"


"Robin var glad i hågen ovetandes om att även dödligt giftiga koraller kan vara riktiga linslusar"


"Det bilden inte avslöjar är den koloni av pingviner som bakom udden stod och diskuterade vilt huruvida världen kom till först och sen pingvinen eller tvärtom"


"Vi satte oss direkt bakom ratten och började supa, dock verkar det endast fungera om man faktiskt är snygg också. Falsk marknadsföringen tyckte vi"


"sent på eftermiddagen dök Magnus och Robin upp på strandpartyt. Med sig hade de sina respektive förstås"


"om jag hade haft en penny för varje gång jag slängt en penny ut för en klippa ner i Stilla havet, tänkte Robin tyst för sig själv"


"Ingen var gladare än Magnus när beskedet kom att Yes diskmedel nu var ännu drygare än förut"


"Det fotografen inte visste var att de båda herrarna nu fnissade inombords eftersom de tidigare under dagen hade ollat titthålet på kameran"

Hatten på!
/Robin & Magnus

Äntligen fredag! :D

Efter en hård vecka kantat av allt från latte, till sol och jättevågor, så måste jag säga att det ska bli skönt och koppla av lite :P Eftermiddagen var då ändå mest präglad att regn, så passade vi på att gå & se Alice och Mr "Mad hatter" Depp på 3D-bio istället.. (världens största iMAX- bio btw)..öhm för dom som kanske bryr sig ;) Något ni ska veta är att backpacker-livet är hårt. Vi har fått laga vår egen mat! Knallat närmare 1,5 mil om dagen (min påbörjade SL-remsa funkade liksom inte och eftersom vi är som gjorda för & vara snåla, så såg vi ingen poäng i att skaffa en ny :D ) Robin har dessutom försökt lära mig detta språk. Som Australiensare så ska man tydligen säga massa "Ä" och "Å" & dom verkar faktiskt typ.. förstå. Eftersom som min språk-processor dock inte är den bästa så kommer nog detta ta lite tid :D men men.. efter att Robin nu haft sin skönhetssömn & vi äntligen fått i oss lite middag, så får vi väl se vad som orkas med. Några öl kanske vi hinner med.

Hatten på!

Walk down freedom lane

Värkande fötter, sand mellan skinkorna och knappt någon vätska kvar i kroppen är vad 3 timmars promenerande till Bondi beach i gassande sol gör för en.. Allt det känns ändå obetydligt när jag i denna stund är tillbaka i min säng på vandrarhemmet för att knåpa ihop ett blogginlägg. Det som efter dagens strapatser etsat sig fast i huvudet är en otrolig känsla av frihet. Inga åtaganden eller tråkiga måsten som tynger en. Efter tolv timmars jetlag-sömn (undantaget att man mitt i natten vaknar och måste avvärja en svartaänkan-attack eller blir väckt av någon enstaka krokodiljägare som, ett kvarter bort, står och skriker "you call that a knife? This is a knife! Or is it a fork? Well I don´t know really cause Im kind of drunk. *hick*") vaknar man upp och ställer sig frågan: "Vad ska jag göra för kul idag?". Det mina vänner är bara så jävla härligt!


Ovan bild har egentligen ingenting med dagens inlägg att göra men eftersom vi inte hade kameran med till stranden och det blir roligare att inte bara läsa utan även titta så fick det bli så här.
Hatten på!
/ Robin & Mange

Jetlag

"Robin?" *pet*..."de är din tur och skriva nu" :D

Going down...under

Efter att.. för tredje gången ha stått i en 50 meters kö till..öhm.. samma jävla servicedisk :S så säger Herr "Wentzzzel" helt ointresserat "This is not possible..." åt kollegans ombokningar av flyg som vi fått 2 timmar tidigare. Bra koll där..:D Önskar att de fanns nå roligare å skriva än att vi har spenderat över 15 tim på att springa kors och tvärs över frankfurts flygplats. Tur att iaf att vi har varandra :D Nu sitter vi dock med en härligt doft av "Man" på Singapores flygplats och väntar på att planet ska tanka. Tjo, snart är vi framme. Hatten av?
/ Mange & Robb

SAS och rost i kalsongerna

I en perfekt värld hade vi inte haft svält, mina biceps hade mätt mer än 15cm i omkrets, Magnus hade varit snygg och flygbolaget SAS hade inte funnits.. Men nu lever vi inte i en perfekt värld och jag och Mange får finna oss i att inte ha kommit längre än till Frankfurt ca 12h efter att vi lämnat Jakobsberg bakom oss. Planet från Arlanda var så pass försenat att vi missade vårt flyg vidare till Abu Dhabi. Så nu sitter jag här, mitt i natten på ett frankfurtiskt vildmarkshotell medan mange springer omkring naken i rummet och gnäller över avsaknaden av deo.... Deo...hmm.. packning... Jag inser precis att vi inte har någon packning utöver handbagaget vilket innebär inga rena kalsonger! Får bli kommando imorgon då kanske, eller är nedan jag inom en snar framtid?



Hatten på!
//Robin & Magnus