Ni vet hur man kan uppbringa energi man egentligen inte har för att göra saker så länge man vet att det någonstans inom en snar framtid väntar en stunds ordentlig rekreation? Den stunden har precis kommit..
För ca en vecka sedan kopplade kroppen om till energireserven och dagarna har sedan dess förflutit som ett oskarpt bildspel, man har liksom varit där men inte riktigt sett allting klart. Så mycket vet jag i alla fall att vi har seglat bland Whitsunday-öarna, skaffat vänner som ger oss fri lejd till Storbritannien, Holland, Danmark och Taiwan och sist men inte minst dykt i det stora barriärrevet.
Igår flög vi från Cairns uppe i norr till Melbourne i Söder och den känsla som sköljde över en när man klev av planet var av sorten behaglig. Det enda mål vi hade satt upp med vistelsen i australiens näst största stad var att få sig en god natts sömn, vilket vi också klarade av utan anmärkning. Vid 20-tiden igår kväll hade jag kastat in handduken och Magnus var inte sen att följa mitt exempel.
Klockan är nu 11:30. Hyfsat nyvakna sitter vi på ett café, dricker latte, och har precis tagit reda på var någonstans man kan hyra bil billigt. Detta för att vi i eftermiddag styr kosan mot det som kallas "Great ocean road", en 25 mil lång väg längs med sydkusten som sägs vara ögongodis av allra finaste sort. Det blir en 3-4 dagar lång resa där vi tillåter oss att vila och smälta allt som hänt under resans första etapp. Kanske skapa plats i huvudet för nya intryck och byta skinn inför vistelsen i Japan. Födas på nytt helt enkelt!
(In this picture: Maiken, the product of the unholy union between Daniel Bäckström and Anni Bernhard)
Hatten på!
onsdag 31 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar