Cykeldagboken - dag 10-12

Dag 10 - Vila & fila på slutrutten!



Dag 11 - Nagoya/Hikone

Distans: ca 83km
Tidsåtgång: ca 12h
Stopp på vägen: Inga..testade en ny metod utan lunch..som 2 uppstuttsiga pojkar sent fick ångra!
Intressant info: Japan saknar ta mig fan papperskorgar! Lite smått intressant när de envisas med att ha tre-dubbla förpackningar till precis allt! Tror jag cyklade närmare en mil med en soppåse i handen!
Val av hatt för dagen: Robin grå gubbhatt+mössa, Magnus, gul/grön stråhatt+mössa
Robins mest minnesvärda ögonblick: Tre donuts på "Mister Donut" samt nå 148 poäng på donut-kortet!
Magnus mest minnesvärda ögonblick: När jag kom på att det inte var jag..utan att det var mitt cykeldäck som satt snett & hade sinkat mig i en halv dag!
Genomsnittligt betyg för dagen (skala 1-10): 7:a!


Dag 12 - Hikone/Kyoto!

Mange punka!

Robin ledsen..

Mange fixa!

Robin glad!

Mange hungrig..

Robin: "Titta!"

magen blir nog snart såååå glad!

Men ojdå...Robin gäspar! O_o

måste nog vila ett tag..

pigg som en lärka & dags för nya tag!

Distans: ca 67km
Tidsåtgång: ca 8h
Stopp på vägen: Många... :D
Intressant info: Punka & motvind i alla dess slag, men skitsamma för vi kommer nå Kyoto idag!
Val av hatt för dagen: Robin, röd gubbhatt, Magnus, gul/grön pappershatt
Robins mest minnesvärda ögonblick: Efter starbucks & vinden mojnade!
Magnus mest minnesvärda ögonblick: När vi gled in i Kyoto & narsicist-Robin sjöng högt till sina egenkomponerade låtar & var sjukt glad! :)
Genomsnittligt betyg för dagen (skala 1-10): 10! haha



Hatten på! För vi ÄR i Kyoto!!!

Blogg-tävling!!!

Vänner, familj, bekanta och annat löst folk! Det har äntligen blivit dags för den officiella sådetkangånärhattenärpå blogg-tävlingen! Väldigt fina priser finns i potten för den ensamma vinnare som kommer att koras inom en veckas tid så sprid ryktet och låt oss önska er alla lycka till.



Det enda man behöver göra för att deltaga är att svara på dessa tre enkla frågor nedan:

1. Vilket är ditt favoritblogginlägg hittills och varför?

2. Om du fick välja nästa bloggämne i sådetkangånärhattenärpå, vad skulle det då handla om?

3. Om du helt fritt fick bestämma hur nästa "hattenbild" som pryder bloggens förstasida skulle se ut, vad skulle du då vilja att de hattprydda pojkarna gjorde och i vilken miljö?

Ditt svar lämnar du enkelt och snabbt som en kommentar i detta blogginlägg. Observera att du INTE behöver vara en bloggföljare för att deltaga utan det går lika bra utan google-konto. Lämna då bara ditt svar och avsluta med namn så vi vet vem det kommer ifrån. Ju fler som deltar desto roligare blir det!
Kristallklart? Då är det bara att köra så det ryker!
Gambatte minna-san!

Hatten på!

Cykeldagboken - dag 6-9

Eftersom den impulsiva konstnärssjälen Robin, har för vana att starta 17 saker & sen aldrig bryr sig, så får ni helt enkelt stå ut med cykeldagboken & mej! Det jag kortfattat kan säga är att efter den inledande veckan, så började vi smått undra om allt trampande skulle ge något faktiskt resultat i sig. Dvs, om staden Kyoto, bara var en myt eller om den avståndsmässigt skulle närma sig?

Kändes ungefär som att försöka cykla efter "schysta klubben"-skyltar...

...när du väl börjat få upp farten... & varje trafiklyse slår om till rött, så fort du närmar dig!

Att muttrarna på cykeln flyger är väl ingen nyhet i sig..

men när dessutom regnet, ofta letar sig upp i röven på dig...

...likt något annat typ av konstigt race, så hade man ju ibland bara lust att ge sig!

Allt detta, har dock haft sin charm & här kommer en liten kortfattad sammanfattning av våra senaste dagar i sagoland.


Dag 6 - Mishima/Shimizu

Distans: ca 48km
Tidsåtgång: ca 8h
Intressant info: Terrängen i Japan är oftast mer kuperad än vad vi tidigare trott.
Val av hatt för dagen: Mössa
Mest minnesvärda ögonblick: Att få komma in i värmen... torka & tvätta!
Genomsnittligt betyg för dagen (skala 1-10): 3:a


Dag 7 - Shimizu/Hamamatsu

Vinden vänder!
Distans: ca 107km
Tidsåtgång: ca 12h
Stopp på vägen: Inga.. när bromsarna väl funkar, så rullar det konstigt nog på snabbare för 2st hattifnattar!
Intressant info: Blev som sagt instängda på ett knullhotell.. vilket gjorde att vi sedan plöjde av närmare 3 mil i mörkret!
Val av hatt för dagen: Robin, svart pappershatt, Magnus, gröna gubb-kepan.
Robins mest minnesvärda ögonblick: Den 3km långa nedförsbacken i Yaizu!
Magnus mest minnesvärda ögonblick: Hotellskräckisen utanför Hamamatsu!
Genomsnittligt betyg för dagen (skala 1-10): 7:a

Dag 8 - Hamamatsu/Nagoya

Distans: ca 108km, så det var dags för Robin att börja bunkra!
Tidsåtgång: ca 11h
Stopp på vägen: 2 matpauser & 10 kiss-stops
Val av hatt för dagen: Robin, röd gubb-keps, Magnus, grön stråhatt
Robins mest minnesvärda ögonblick: Den fantasiskt goda lunch-pastan!
Magnus mest minnesvärda ögonblick: På tal om de små sakerna...så, snickersen som väntade i Nagoya :)
Genomsnittligt betyg för dagen (skala 1-10): Om man bortser från Robins huvudvärk, så en 7:a!


Dag 9 - Nagoya...

Distans: ca 0km
(inte ska man cykla & sova...)


Bara en 4:e del kvar! Vilket ger oss några dar...


Hatten på!

The house of horrors

Den tunga trädörren gav vika för ett kraftigt ryck i handtaget, dock inte utan att först ge ifrån sig ett missnöjt knarrande som för att tala om att denne hade öppnats fler gånger än vad den själv ansåg vara ok för en dörr i dess ställning. Innanför presenterade sig en brant trappa som ledde fram till ytterligare en dörr. De båda pojkarna tog bestämt men oroligt ett första kliv upp på det första av ca 30st trappsteg. Bakom dem hörde de hur dörren stängdes*.

"Vi går väl upp och ser om det ligger en reception här" sa Magnus.
"Ok" svarade jag, själv förvånad över hur stadig jag var på rösten.

Nästa dörr öppnades utan att göra något större väsen av sig. Den hade förmodligen till högre grad accepterat att den var just det, en dörr, och att en dörrs huvudsakliga uppgift är att öppnas och stängas. Innanför denna fanns en hall. Väggarna i hallen huserade en hel drös med konstiga luckor och hallen själv ledde vidare in i ett rum. I rummet stod en stor säng och på sänggaveln satt en instrumentpanel som hade gjort vilken intstrumentpanelstillverkare grön av avund. I taket ovanför sängen satt det speglar.

Detta var ett hotellrum och det var precis vad de båda skandinavierna letat efter men det var någonting som inte kändes rätt med det hela. Det kan ha varit det faktum att man inte hade behövt gå via en reception för att komma in eller att det i en vending machine inne i rummet gick att köpa kondomer i storpack, men framförallt blev det tydligt när pojkarna rusade ner för trappen ut mot friheten och dörren som tidigare gått igen bakom dem inte gick att öppna. Den var låst utifrån! Oh.. My.. God.. Detta är ett knullhotell!!!

Panikslagna sprang vi tillbaka upp och letade efter alternativa vägar ut men dessa gick inte att finna. Efter att ha ränt omkring som yra höns ett tag upptäckte Magnus en telefon och bredvid telefonen fanns en lapp skriven på japanska och det enda som gick att tyda var siffran nio.

"Ring då!" skrek jag med inte alls lika stadig röst som tidigare.
"Gah" Svarade Magnus och gjorde som jag sagt.

Efter ett par signaler svarade en kvinna på Japanska och jag stod skräckslagen och lyssnade på hur Magnus, på engelska, försökte förklara att vi i vår jakt efter en reception råkat gå in i rummet och nu inte kunde komma ut.

Efter många om och men fick jag ta över luren och med ett japanskt fick-lexicon hann jag få fram fraserna "chotto-matte" (vänta lite) och Watashi wa Robin-to (mitt namn är Robin) innan vi båda insåg att detta var hopplöst och hon lämnade över luren till sin kollega som kunde lite engelska (att hon inte gjorde det tidigare?). Den nya förmågan var i alla fall så tillmötesgående att denne kunde förklara att vi inte fick lämna rummet innan vi betalat 5800 yen. Helt jävla absurt tyckte jag eftersom vi varit där i fem minuter och bara ville därifrån men beslöt mig för att gå med på hans begäran då jag inte såg någon annan utväg. Ur en av luckorna som prytt hallväggen dök ett japanskt huvud upp och bad om pengarna. Eftersom jag fortfarande ansåg att detta var absurt beslöt jag mig för att göra ytterligare ett försök att förklara att vi inte alls var två män som velat utöva älskog mitt ute i ingenstans på den japanska landsbygden utan att vi faktiskt var två turister som kommit fel. Totalt jävla fel! Till slut lyckades jag övertala honom att släppa ut oss utan betalning vilket han några ögonblick senare också gjorde. Men dock inte innan han inspekterat rummet för att verkligen vara säker på att jag och Magnus inte vilt ejakulerat på varandra under våra 5 horribla minuter av fångenskap.

Japan är minst sagt ett märkligt land.
Vilken kväll.. pust..


Hatten på!

*Om dörrar vore kapabla att uttrycka känslor hade jag kunnat svära på att den då gav ifrån sig ett mer tillfredsställt knarr än när den tidigare öppnats.

Alla de små sakerna

Hur skulle du göra idag för att ta reda på vilken stad som är näst störst i Malaysia? Eller för att ta reda på vilken Kina-restaurang i Stockholm som passar bäst för helgens finmiddag med kärestan? Förutsatt att man inte lider av 50-talsmotorik så skulle nog det självklara svaret bli internet. Den något svårare följdfrågan är: Hur skulle du göra med ovanstående om internet inte fanns?

Det är så många saker som vi idag tar för givet och det blir så tydligt hur bra och enkelt ens liv hemma egentligen är när man berövas alla bekvämligheter.

Att laga mat i ett kök där 30 personer samsas om en trubbig osthyvel eller duscha kallt i en ombyggd garderob går an, men när mobiltelefonen slutar att fungera och internetaccessen limiteras till var tredje dag, då ställs tillvaron verkligen på sin spets.

Nu låter det kanske som att förlusten av vardagslyx enkom är av ondo. Men så är det faktiskt inte. För om man aldrig mister kakan blir man inte heller glad den dagen man kakan återfinner. Ett ypperligt exempel på detta var när vi idag fick tillgång till tvättmaskin och torktumlare. Ni har då aldrig sett två herrar tvätta kläder med sån entusiasm tidigare. Det sjöngs och det skålades samtidigt som kalsonger och t-shirts dansade runt tvättstången på äkta midsommarmanér.

Visst kommer man att halka tillbaka i gamla vanor när man kommer hem. Man återgår till att surfa skiten ur internet, sms:a sig till skomakartummar och slötitta på "Våra bästa år" i sin Iphone medan man tillbringar en timme på toaletten för att fixa den där sneluggen som alla kollegor på jobbet avundas. Men kanske. Bara kanske, kan man ibland komma ihåg hur det kändes att inte ta allt det där för givet och bli glad för de små sakerna.

Hatten på!

Cykeldagboken - dag 2-5

Dag 2 - Vila/feber i Yokohama

Distans: 3 km
Stopp på vägen: 5, varav 3 på Starbucks
Intressant info: Robins födelsedag! påpassligt av mig att dra på mig lite feber :S, blev därför en lugn men ganska trevlig glidardag, som avslutades med en skål "på toppen" av stan!
Val av hatt: Robin, sjömanshatt, Magnus, grön gubbhatt
Genomsnittligt betyg för dagen(skala 1-10): 4


Dag 3 - Yokohama/Kamakura/Oiso

Distans: 49 km
Tidsåtgång: ca 13h, räknat från 07.00 vid den tilltänka "starten"
Stopp på vägen: 16, varav
- 1, vid Yokohama Landmark Tower, för att leta upp mobilen som valt att inte följa med hem efter den festliga födelsedagen.
- 1, vid Mister Donut, så att Robin kunde använda sitt bonuskort & samla poäng
- 7, för att på något sätt ta på/justera ponchosarna
- 1, för att äta sushi och diskutera "coach-suring" på franska
Hade väl som sagt ett antal stopp till, men dom får ni gå in & titta er på bilderna till!
Val av hatt för dagen: Robin, svart pappershatt. Magnus: grön stråhatt.
Genomsnittligt betyg för dagen: (skala 1-10): 7


Dag 4 - Oiso/Odawara/Hakone

Distans: 31km, varv hälften på berg!
Tidsåtgång: 5h till att cykla + 3h mjölksyra
Dunderdagens bästa: Solen & gästfriheten!
Efter att halva byn engagerat sig inför vår fjällnatt, så fick vi både sova & bada för nästan halva priset hos en 85-årig hotellägartant :D Störtskön & hjälpsam!
Genomsnittligt betyg för dagen: (skala 1-10): stark 9:a!


Dag 5 - Hakone/Mishima

Distans: 27 km i 5-gradigt spöregn!
Stopp på vägen: Inte alltför många, eftersom cyklarna vägrade bromsa! Känns bra när man ägnat en hel dag till att trampa sig uppåt & sen får leda ner cyklarna! :D
Val av hatt: Mössa!
Robins mest minnesvärda ögonblick: Att få lägga ner allt & dusha!
Magnus mest minnesvärda ögonblick: Att lilla Mac-booken fortfarande funkar!

Hatten på!

Robin Robin Robin

För mången år sedan föddes en pojke så fager,
hans fader var grov och hans moder var mager.

Denne pojke namnet Ken Robin de gav,
ja en Barbie "väns" namne, det skulle han va.

Med två starka armar och två långa ben,
han till vår jord ankom med en tunga så len.

Hans rumpa av stål och hans "påle" så mäktig
kan tämja även det vildaste sto, men är ingenting för den som är präktig.

Visst låter han bra denne grabb så underbar,
både stor stark och snygg men ändå rätt rar.



Detta var då men vi lever ju nu
och numer är Robin mer som en gnu.

Han har blivit äldre och är ej längre så fager,
för att se bra ut, behövs smink, lager efter lager.

Han är grinig och rynkig som en gammal gubbe,
och hans mäktiga "påle" är mer som en stubbe.

Han är ej längre alls lika trevlig och fin,
mer som en förpackning mjölk än ett fint vin.

Men glöm nu allt detta och fira i goda vänners lag,
för idag är ju trots allt hans födelsedag!


Grattis Robin önskar Robin!

Någonstans måste man ju få utlopp för sin något narcissistiska personlighet, eller hur?

Hatten på!

Cykeldagboken - dag 1

Utöver de vanliga blogginläggen tänkte vi, under vår cykeltur till Kyoto, uppdatera våra kära läsare med information om hur långt vi kommit och om någonting särskilt hänt på vägen. Så här kommer det första inlägget:

Dag 1 - Tokyo/Yokohama

Distans: ca 53km
Tidsåtgång: ca 7h
Stopp på vägen: 3, varav 2st var längre matpauser
Intressant info: Yokohamas hamn är väldigt futuristisk och ser ut att kunna ligga på en annan planet.
Antal pedaltramp: okänt, men en gång trampade jag i en vattenpöl.
Val av hatt för dagen: Robin, svart pappershatt, Magnus, gul/grön pappershatt
Robins mest minnesvärda ögonblick: När pojken, på en baseballplan vi cyklade förbi, slog en homerun!
Magnus mest minnesvärda ögonblick: När han kommit fram & fick ta en Treo!
Genomsnittligt betyg för dagen (skala 1-10): 5

Hatten på!

Snart smäller det..!

Efter åtskilliga dagar av iskallt regn, då vi till mångt & mycket stirrat i taket, så börjar man längta efter solen. Det har känts lite som att man vaknat upp i verkligheten. Disskussionerna har liksom inte bara handlat om solkräm & den japanska gubben "Henry" som Robin lyckats ragga hem! :D Utan även om saker som gubben i månen & vad som kommer hända med livet & försörjningen, när man väl kommer hem till förortsbetongen. På söndag så har vi dock planerat in solsken igen, för då är det dags för den första cykeletappen. Under våra strapatser i Tokyo så har förberedelserna varit många. Svåraste verkar vara att hitta en schyst atlas som inte enbart är på japanska. (Kom nämlgen på mig själv idag, när jag lite kaxigt bläddrade i en & Robin var tvungen att påtala att det inte var Tokyo... utan Osaka på bilden..)

I övrigt så är det mesta färdigt när det gäller själva cykeln. När vi presenterade våra små pärlor "Hinata" & "Sakura" så lät det som att vi inte tänkt alls. Men måste snarare säga att vi tänkt på precis allt efter det att vi mekat i vår tomteverkstad.

1. Nya bredare pedaler för ultimat grepp. I schyst design & med färger som matchar låsen.

2. Nya komfortabla sadlar med inbyggd fjädring. I folkmun även kallad "kärring-sadeln". Robin var till en början något tveksam till den. Säkert mycket p.g.a. designen. Men efter att ha prövat min & sedan fått sin uppkörd i stjärten, så var det bara för honom att cykla & införskaffa en.


3. När det kommer till själva lasten, så hade vi ett jäkla sjå att hitta pakethållare.. Men efter att ha trotsat ett par pessimistiska japaner så fick vi på en. Även om den kanske är monterad på ett sådant sätt som när man lekt McGyver & själv försökt laga nåt på macken!

Känner oss fullständigt trygga med att detta kommer gå vägen. Om inte annat så får vi stoppa cyklarna i den medföljande cykelbagen & ta taxi resten av vägen.

Hatten på när vi snart beger oss mot Kyoto!

Glimtar av Asien

Då var det dags igen!
Dagens inlägg vill vi tillägna Stefan Mildén som idag fyller 30 år! Grattis Stefan!


"Tänk fotboll, världskrig och sårskorpor" mumlade Robin tyst för sig själv, väl medveten om att en erigerad penis var den största dödsorsaken bland murklättrare.


Walt Disney hade vänligt men bestämt avböjt Magnus erbjudande om rättigheterna till "Spin-offen" Musche-Pigg.


Robin hade hört ryktena om snuskgubben som höll till i dessa delar av skogen men hade bestämt sig för att ignorera dem. Någonting han länge skulle få ångra..


Stämningen i tomteverkstaden var obehaglig och åtgärder hade vidtagits sedan en tomtenisse tidigare under veckan hade hittat ett paket innehållandes två kastknivar, sprängmedel och en stor bajskorv adresserat till Magnus Kindlund.


Så mycket japanska kunde Robin för att på stenen kunna utläsa orden "Nils was here, but now he is not. Now he is behind you pinching your but"


Döende av törst kan man säga att Magnus blev minst sagt besviken när han till slut hittade en vattenkälla och det visade sig att den i själva verket var ett konstverk helt i cellofan och frigolit.


Man kan ana den förvåning som infann sig hos Robin när polismannen helt plötsligt utbrast "you know I´m bad" och därefter Moonwalkade bort i horisonten.




Markus lämnade sällan huset. Inte så mycket för att det var byggt 4 meter upp i luften på en mur och inte hade någon ingång utan mer för att han led av ett extremt fall av hemlängtan.


3:e klassaren Henry skrattade högt när han tänkte på hur han tidigare hade lurat sin bäste vän Roland att på dagens musiklektion sjunga "Ekorrn satt i rullstol" istället för i granen som låten faktiskt går.