Klockan är 04:00 på morgonen när Mange och jag vinglar "hem" mot vår bil som står parkerad på en bakgata i Geelong. Tre meter ifrån bilen, som alltså är vår sovplats för natten, inser jag att jag tappat bilnyckeln ute på krogen!
Helvetesjävlaskitstjärt!!!
Vad fan gör vi nu? Det är kallt som fan (tro det eller ej men södra Australien blir faktiskt kallt på natten när det är höst) och vi har endast ett par vanliga långärmade tröjor på oss!*
Efter att ha stått och svurit i 30 minuter och på detta vis inte kunnat framkalla en bilnyckel lugnar jag ned mig och vänder mig till Magnus för att diskutera vilka våra möjligheter är. Magnus är oerhört sansad situationen till trots och svarar på mitt något desperata "Vad i helvete Mange! Vi är officiellt hemlösa! Vad fan gör vi?" med ett "shit happens, det löser sig". Än idag vet jag inte om det var alkoholen i Magnus som talade eller om han i krissituationer har en extraordinär förmåga att lugna ned sig själv och sin omgivning.
Efter att ha överlagt en liten stund bestämmer vi oss i alla fall för att göra om kvällen baklänges. Leta efter nyckeln överallt där vi gått och varit. Lättare sagt än gjort när man inte är helt nykter och ställena man besökt redan stängt för kvällen. Ändå springer vi som spårhundar längs med Geelongs gator. Inte helt oväntat bär vår jakt ingen frukt och vi får med svansen mellan benen återvända till vår bakgata för omgruppering.
Resten av natten blir ganska händelselös och jag nöjer mig därför med att skriva ned några stödord för innehållet: En explosion, fagra jungfruar, biljakter, kaffe på McDonalds, en riddare i rustning, medlemskap i en idrottsförening, nakenbad, 4 leguaner som dansar tango, ett flygande tefat och en konstig man i hatt som påstod sig komma direkt ifrån inspelningen av filmen Alice i underlandet.
För att ni nu inte ska bli oroliga för oss kan jag förtälja att denna berättelse, precis som de flesta Disneyfilmer, slutar väl. Nyckeln återfanns nästa dag och vår resa fortsätter. Slutet gott, allting gott!
*Självklart bar vi även byxor, strumpor och kalsonger men det kändes onödigt att ta upp allt detta i huvudtexten.
Robin, fan vad du kan! Herregud!
SvaraRadera