The house of horrors

Den tunga trädörren gav vika för ett kraftigt ryck i handtaget, dock inte utan att först ge ifrån sig ett missnöjt knarrande som för att tala om att denne hade öppnats fler gånger än vad den själv ansåg vara ok för en dörr i dess ställning. Innanför presenterade sig en brant trappa som ledde fram till ytterligare en dörr. De båda pojkarna tog bestämt men oroligt ett första kliv upp på det första av ca 30st trappsteg. Bakom dem hörde de hur dörren stängdes*.

"Vi går väl upp och ser om det ligger en reception här" sa Magnus.
"Ok" svarade jag, själv förvånad över hur stadig jag var på rösten.

Nästa dörr öppnades utan att göra något större väsen av sig. Den hade förmodligen till högre grad accepterat att den var just det, en dörr, och att en dörrs huvudsakliga uppgift är att öppnas och stängas. Innanför denna fanns en hall. Väggarna i hallen huserade en hel drös med konstiga luckor och hallen själv ledde vidare in i ett rum. I rummet stod en stor säng och på sänggaveln satt en instrumentpanel som hade gjort vilken intstrumentpanelstillverkare grön av avund. I taket ovanför sängen satt det speglar.

Detta var ett hotellrum och det var precis vad de båda skandinavierna letat efter men det var någonting som inte kändes rätt med det hela. Det kan ha varit det faktum att man inte hade behövt gå via en reception för att komma in eller att det i en vending machine inne i rummet gick att köpa kondomer i storpack, men framförallt blev det tydligt när pojkarna rusade ner för trappen ut mot friheten och dörren som tidigare gått igen bakom dem inte gick att öppna. Den var låst utifrån! Oh.. My.. God.. Detta är ett knullhotell!!!

Panikslagna sprang vi tillbaka upp och letade efter alternativa vägar ut men dessa gick inte att finna. Efter att ha ränt omkring som yra höns ett tag upptäckte Magnus en telefon och bredvid telefonen fanns en lapp skriven på japanska och det enda som gick att tyda var siffran nio.

"Ring då!" skrek jag med inte alls lika stadig röst som tidigare.
"Gah" Svarade Magnus och gjorde som jag sagt.

Efter ett par signaler svarade en kvinna på Japanska och jag stod skräckslagen och lyssnade på hur Magnus, på engelska, försökte förklara att vi i vår jakt efter en reception råkat gå in i rummet och nu inte kunde komma ut.

Efter många om och men fick jag ta över luren och med ett japanskt fick-lexicon hann jag få fram fraserna "chotto-matte" (vänta lite) och Watashi wa Robin-to (mitt namn är Robin) innan vi båda insåg att detta var hopplöst och hon lämnade över luren till sin kollega som kunde lite engelska (att hon inte gjorde det tidigare?). Den nya förmågan var i alla fall så tillmötesgående att denne kunde förklara att vi inte fick lämna rummet innan vi betalat 5800 yen. Helt jävla absurt tyckte jag eftersom vi varit där i fem minuter och bara ville därifrån men beslöt mig för att gå med på hans begäran då jag inte såg någon annan utväg. Ur en av luckorna som prytt hallväggen dök ett japanskt huvud upp och bad om pengarna. Eftersom jag fortfarande ansåg att detta var absurt beslöt jag mig för att göra ytterligare ett försök att förklara att vi inte alls var två män som velat utöva älskog mitt ute i ingenstans på den japanska landsbygden utan att vi faktiskt var två turister som kommit fel. Totalt jävla fel! Till slut lyckades jag övertala honom att släppa ut oss utan betalning vilket han några ögonblick senare också gjorde. Men dock inte innan han inspekterat rummet för att verkligen vara säker på att jag och Magnus inte vilt ejakulerat på varandra under våra 5 horribla minuter av fångenskap.

Japan är minst sagt ett märkligt land.
Vilken kväll.. pust..


Hatten på!

*Om dörrar vore kapabla att uttrycka känslor hade jag kunnat svära på att den då gav ifrån sig ett mer tillfredsställt knarr än när den tidigare öppnats.